Längst i öster avslutas Madeira av en mycket smal halvö, Sao Lourenco. Denna vindpinade halvö är i stort sett helt trädlös, och här förekommer en speciell flora av särskilt tåliga växter.
En av de särskilt anpassade växter som trivs här: Matthiola maderensis. Den är endemisk här på Madeira, dvs. förekommer inte naturligt någon annan stans i världen.
Enligt guideboken finns det över trettio sådana endemiska arter på denna halvö, som är del av en nationalpark.
Vågorna slår in mot halvöns nordsida. På somliga ställen var det bara några steg mellan halvöns norra och södra kust, båda med tvärbranta stränder.
Såhär långt kom vi denna gång, det var sent på dagen och solen skulle gå ner snart.
Vandringsleden fortsätter förbi byggnaden som skymtar långt borta, Casa de Sardinha, och vidare runt den höga klippan i fonden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar