tisdag 23 oktober 2012

Mot mörkare tider


Snart står alla lövträd nakna och avlövade, men ännu lyser de gulröda bladen på det här japanska körsbärsträdet, Prunus 'Accolade', som är en hybrid där bergkörsbär (Prunus sargentii) är det ena föräldraträdet. Hybriden har fyllda blommor medan bergkörsbärets blommor är enkla. Den sistnämnda arten anses dock härdigare.


Under de kommande kalla och mörka månaderna kommer platsen att domineras av vintergröna växter, framförallt barrväxter.

Jag har planterat en hel del sådana, bland annat denna koreagran (Abies koreana).

Koreagranen ska vara härdig till zon IV och blir i Sverige uppåt 6 meter hög -- alltså rätt lagom för en normalstor trädgård.

Granar är jag annars inte så speciellt svag för som prydnadsväxter, men jag föll för detta exemplar på grund av dess något vresiga utseende.

I bakgrunden skymtar en pelarformig tuja (Thuja occidentalis 'Smaragd'). De hör till växtbutikernas standardsortiment och är förvånansvärt billiga i inköp, plus att de är härdiga (upp till zon V) och lättodlade. Anses väl triviala av växt-entusiaster, men är mycket användbara för att skapa vertikala accenter och utgöra stombildare i en trädgårdsanläggning. Dessutom tar dessa pelarformiga tujor minimalt med utrymme -- och erbjuder något grönt att vila ögonen på vintern igenom.



En liten japansk lönn (Acer palmatum 'Atropurpureum') visar sin glödande röda höstfärg mot en fond av vintergröna växter; hasselört och blå järnek (Ilex × meserveae). 

Den blå järneken är en hybrid mellan I. aquifolium och I. rugosa, och anses härdigare än föräldra-arterna. Den ska klara sig upp till zon IV sägs det, vilket kanske kan stämma förutsatt att läget är skyddat och inte utsatt för uttorkande vårsol. 

De plantor av blå järnek jag skaffade för några år sedan blev skadade första vintern, allt som stuckit upp ovanför snön torkade bort och jag fick klippa ner buskarna till knappt halva höjden. Men efter det har de blå järneksbuskarna klarat sig utan problem, även snöfattiga vintrar. De står skyddat i halvskuggigt läge.



En annan mycket användbar vintergrön växt: buxbom. Detta för tillfället något rufsiga buxbomklot står framför växthuset.

  Gjallarhorn: Eldgjald ur albumet Ranarop

lördag 13 oktober 2012

Och så var det höst

Nu är det mitt i oktober, och på marken ligger det en brun matta av vissna löv. Mitt i lövmattan blommar en solhatt, Echinacea purpurea 'Prairie Splendor' fortfarande. 

Denna planta kommer från en frösådd som jag gjorde tidigt på våren i år, fröna köpte jag som vanligt hos Jelitto. Det sägs att sorten 'Prairie Splendor' ska blomma ..."ända tills frosten kommer", och detta verkar stämma såhär långt.

Snart blir det nog frost, men ännu står denna blomma lika fräsch som om det fortfarande vore sommar. Det gläder mig.

Jag har provat andra sorter av solhatt förut, tex. den i övrigt trevliga 'Magnus', men tyvärr slutar de sorterna blomma redan i mitten av augusti på den plats där jag haft dem. Och det tycker jag är för tidigt. 

För mig är utmaningen att sträcka ut blomsäsongen så långt som möjligt, både vår och höst. På våren är det rätt mycket som blommar, förutom olika lökväxter, exempelvis vinteriberis och tovsippa.

Lite knepigare är det med höstblommande perenner, så det gläder mig att denna solhatt tycks motsvara sitt rykte.

Också inne i växthuset är det tid för lövfällning.

Fikonplantans stora blad börjar nu gulna och falla av. Den får övervintra här i växthuset, där temperaturen kan hållas strax över fryspunkten vintern igenom tack vare tvåglas-fönster och en liten värmefläkt.

I bakgrunden det schackrutiga mönster jag målade som en blinkning till den geniale blomsterhandlaren och konstnären Tage Andersen.

Växthuset är i övrigt fortfarande ett renoveringsobjekt. Just nu har jag satt upp en väl tilltagen mur som avgränsare för en planteringsyta i växthuset, där det redan sedan några år står en vinranka av typen "staketdruva"; dvs. den får pyttesmå druvor med en kärna i varje.

Så småningom ska golvet plattläggas — kanske ett lämpligt vinterprojekt. Runt vinrankan planterar jag någon vintergrön perenn, tex. vinteriberis.

tisdag 2 oktober 2012

Höstens färger


Nu går det mot mörka tider, men än kan vi glädjas åt höstfärgerna. Till vänster: ett japanskt körsbärsträd, Prunus sargentii, i höstskrud. Dessa träd pryder alltid sin plats men i synnerhet på våren då de blommar; och nu på hösten då bladen blir scharlakansröda. Plus att bären uppskattas av fåglarna.

Till höger: ett miskantusgräs 'Kleine fontäne' står i blomsterskrud med sina kopparskimrande vippor. Miskantusgräs är nog knappt härdiga i zon III, men denna planta står på en solig och skyddad plats där den trivs utmärkt. Härdigheten varierar också mellan olika sorter sägs det.



De nedfallna bladen pryder marken en kort tid innan deras färger övergår i jordbrunt och påminner oss om alltings förgänglighet.



I dammen gulnar näckrosbladen. De får sällskap av körsbärsträdets nedfallna löv.



Höstsilveraxet 'Brunette' blommar först nu, bilden togs den 1:a oktober. På nära håll känner man blommornas underbara vaniljliknande doft.



Funkian håller stånd ännu, men bladen börjar gulna. Vid första frost kommer de att falla ihop i en vissen brun hög.

  Gjallarhorn: I fjol så... ur albumet 'Ranarop'
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...