Dom gillar jag.
Här till vänster: vinter-iberis, Iberis sempervirens. "Semper virens" betyder just det — alltid grön. Bilden togs i mitten av mars, strax efter snösmältningen. Ja, det låg snö kvar ännu på skuggiga ställen i trädgården.
Vinteriberis är egentligen en halvbuske ungefär som lavendel. Färgen är friskt smaragdgrön året runt. Iberisen vill helst stå soligt och väldränerat, den verkar utvecklas sämre i mera skuggiga lägen.
Jag använder den som marktäckare i blandade planteringar där den täcker mellanrummen mellan olika slags buskar. På senvåren får den vita blommor i flata flockar, och vitt passar ju till allt så det fungerar i alla sammanhang.
Turligt nog, med tanke på kostnaden, är det enkelt att dra upp vinteriberis från frö. Jag har redan något hundratal plantor och håller på att odla fram fler inne i växthuset från en frösådd i februari. Fröna inhandlar jag som alltid på fröfirman Jelitto.
Nästa vintergröna perenn visas härovan: backtimjan, Thymus serpyllum. Jag föredrar den vitblommande formen då den har en mycket vackrare färg på bladen, de är friskt ljusgröna istället för murrigt svartgröna som hos vildtypen.
Även denna bild togs strax efter snösmältningen i mars. Här växer backtimjanet i en brant sluttning, så ett par utlöpare av det har draperat sig över en sten. Annars hör det till denna växts utmärkta egenskaper att den inte försöker växa över stenar utan snällt växer runtom dem, så att stenarna blir elegant infattade i grönt.
Somliga andra marktäckare, exempelvis silverarv, gör tvärtom; den älskar att växa rakt över stenar och så får man hålla på och klippa bort den. Och fult blir det.
Enda nackdelen med vitblommig backtimjan är att den tydligen inte går att fröföröka (i motsats till vanlig backtimjan) — åtminstone har jag aldrig sett sådana frön i någon frö-katalog; inte ens hos Jelitto. Denna firma rekommenderas, de verkar ha världens största sortiment av perenn-frön och jag handlar alltid där.
Ännu en mycket trevlig marktäckande perenn: Sedum acre. Ja, den har ett svenskt namn; gul fetknopp. Nu är mina fetknoppar inte gula utan vita, jag har nämligen dragit upp dem från frön av en vitblommig odlingsform — köpt hos Jelitto. Och så gjorde jag därför att jag har lite svårt för gula blommor, jag föredrar oftast andra färger och vitt passar som sagt till allt och är en mycket användbar färg. (Det har dock visat sig att blom-stjälkarna med sina högblad är i högsta grad gula även på denna sort, så när den blommar i juni-juli bildas en festligt smörgul matta!)
Gul fetknopp växer vild i Sverige och på Ölands alvar ska det tom. finnas en rödblommande form.
Även denna bild togs i mars månad. Fetknoppen här är bara ett år gammal, den har på en sommar hunnit bli marktäckande — ja, jag planterade den dessutom tätt från början, kunde kosta på mig det då jag hade hundratals fröplantor. Den växer i kanten av ett upphöjt stenparti, fetknoppar är ju vanligen bundna till tämligen torra, soliga och väldränerade platser.
Vintergöna perenner som dessa — vinteriberis, vitblommande backtimjan och gul fetknopp — gör att den tidiga våren känns aningen roligare och mindre torftig. Det är jag dem tacksam för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar